Vi byter adress

Nu finns vi HÄR!!

Ebba gör tidning

Jo, det har varit lite tyst här på bloggen några dagar.
Orsak: Vi gör tidning.
Här ser ni vår nya AD Ebba Bonde lägga in bilder och texter till nästa nummer.
Och Jenny och Charlotte de webbar – experimenterar och lär sig web 2.0, openspaceprogram och många nya funktioner så att vi med tiden kan sätta igång flera spännande projekt och ge plats för er läsare.
Flera av er som skrivit till oss frågar också efter mer lästips. Och vi lovar det kommer.
Just nu håller vi på att forma den nya redaktionen och när det är klart kommer ni att få kontinuerliga infall, inblickar och läsidéer från flera olika personer.
Själv började jag i natt, jo, jag är en sådan där som har en lässtund ibland mitt i natten, att läsa en helt färsk bok om hur man bygger en roman. En litteraturvetarnördbok för icke litteraturvetare. För en sådan som jag.
Vem är det egentligen som berättar, frågar författaren (och om ni undrar vem det är så får ni vänta till i morgon för den ligger kvar bredvid sängen hemma och nu sitter jag här på redaktionen på Riddarholmen)?
Är det "jag", eller någon som iakttar bokens rollinnehavare som berättar om dem i tredje person. De är det vanligaste. Mycket sällan finns det flera berättare, ett slags vi som förtäljer.
Och om det är ett jag – är det författaren som säger jag om sig själv eller har hon iklätt sig ett fiktivt ego?
Jag greppar första bästa bok här på mitt skrivbord:
Valår av Theres K Agdler från Staika förlag.
Nu ska vi se:
"En kvinna i en helikopter, hörlurarna på, intensivt spanande ut genom rutan."
Tredje person.
Och ändå, som det står i boken om romanbyggarkonsten, kan bokens huvudpersons jag titta fram bakom axeln på den som berättar, dyka upp som en extra närvaro, ett eget inbäddat berättarego, genom valet av ord, som här:
"...hörlurarna på,"
istället för
...hon har på sig hörlurarna, eller hon har hörlurar på sig.
Precis det läste jag där i natten.