21.35 Theodor Kallifatides

Det måste vara speciellt för dig Theodor att vara här för du har ju skrivit en hel bok om ABF, säger Svante när "andra halvlek börjar".
Först var Kalifatides utlänning, säger han, sedan invandrare, sedan blev hans barn andra generationens invadrare och nu är han svensk.
Nu klappar alla händerna. Det är när Theodor berättar att när någon ville gratulera honom för att han nu var ny svensk, så svarade han:
"Varför skulle jag vilja vara ny svensk när jag kan vara gammal grek."
Och nu fortsätter det roliga, nu berättar han om svensk-kursen på ABF.
I svenskaförinvandrarboken fick han första dagen läsa:

"Fröken Blom bor i Borås.
Var bor fröken Blom?"
Det räckte. Han gick hem."

Nu, senare, har han tittat efter.
Har sfi-böckerna blivit bättre.
Men nej, alldeles nyss läste han:


"Det här är Ashmed.
Ahsmed har ont i tanden.
Det här är Ashmeds tand."

Är det någon som tror att man kan lära sig svenska så? undrar han.
Han gic. Återvände till restuarangjobbet och lärde sig svenska genom att ta en svensk bok, översätta den till engelska för att sedan översätta den till svenska.
Vad var det för bok?
Han hade ingen aning!
Första gången han fick veta det var den dagen han första gången talade svenska, på en kärftskvia.
Alla hade huvudbonader, ett ord som han översatte till huvudbostäder.
Nu är det dags att hålla tal. Nu reser sig Theodor Kallifatides på sitt allra första kräftkalas och säger för första gången någonsin något på svenska:
– Det tycks mig som om vi samtliga voro berusade.
Det blev lite tyst.
Och det var då han förstod att svenskarna inte talade som August Strindberg, i alla fall inte som i Fröken Julie, den bok han läst via engelska och grekiska.
Strindberg var något annat än att läsa sfi-boken. Fröken Blom kan man vara utan. Men Fröken Julie, kan man inte låta bli.
Andra författare var också hans lärare.
Jag har inte erövrat det svenska språket, jag blev erövrad av Stig Dagerman, av hans språk, av hansAtt döda ett barn.
Nu går den där igenkännande susningen genom salen.
De bredvid mig har också läst den.
Dagermans svenska, säger han, den mest sensuella, den starkaste, den vackraste.

Nu, säger Svante, måste vi tala om din roman.
– Varför det, säger Theodor, vi kan väl ha så här roligt istället.
(Jaaaaaaa, Theodor, nu har vi riktigt roligt. Berätta mera, om vad som helst. Boken kan jag få tag i. Men du är bara här nu.)
Skriver det gör han för att tömma huvudet på allt som samlas där.
– Man bara släpper ut det i en bok. Det är lätt.
Ur ett sådant utsläpp "kommer sådant som kanske min bästa bok, säger Theodor,
Mödrar och söner." (Den har jag läst. Den är fin. En man åker hem till sitt Athen för att träffa mamma. Mammor, de som alltid väntar. Söner som alltid vet att de borde åka hem till Athen för att träffas.)

Nu hyllar Theodor folkbildningen, där är Sverige som bäst.
– Vilken kraft, vilket liv, det märker jag när jag blir tillfrågad om jag vill turnera i Norrland. Men hur länge, säger jag. Inte så länge, säger de, bara tre månader.
120 föredrag, alla fullsatta.
Nu talar vi om romanen, om den nya, om Vänner och älskare, säger Svante.
– Ska vi tala om kärleken som bara uppstår, säger Tehodor, ibland mellan en äldre man med mage och vikande potens och en yngre kvinna. Det är inte svårt att tänka sig, säger Theodor, och publiken skrattar.
Ja, jag har inte svårt att tänka mig det, säger Svante.
– Det bara uppstår. Det är därför, säger Theodor. Man förälskar sig i flickan för att hon står där, det är så underbart. Det är därför världens vackraste kvinna Sophia Loren kan älska sin lilla korta gubbe.

Nu diskuterar de romanens personer, Theodor diskuterar ansvaret för sina romanfigurer. För hur de beter sig, för hur det går för dem.
Tar du ansvar för dem! frågar Svante med ett utropstecken.
– Det är klart, en människa som skriver måste ha en hållning.
Nu läser han:
"Första gången han såg henne... ...hon ser ut som en ängel."
21.55, fem minuter kvar.
"Det var i mitten av februari, det hade varit natt dagen lång."
och så slutar han:
"Hur mycket han än ville gick det inte att andas åt henne."