23.06 PO Enqvist

Augustvinnaren, PO Enqvist.
Första gången PO läste för publik var i Uppsala. Tre romaner refuserade Norstedts och två diktsamlingar refuserade Bonniers innan PO fick en roman publicerad, Kristallögat. En liten söt men fullständigt ointressant roman, sägar han nu. Dock chockerade den hela omgivningen som inte hade en aning om att PO hade författardrömmar. Triumf!
PO var mest känd som höjdhoppare. (Nu skrattar alla – höjdhoppare! Ja, lång är han fortfarande.)
Skrev gjorde han på nätterna. Och så läste han: Dagerman! Dagerman! Dagerman!
Han också.
Martinsson, Dagerman och Hjalmar Söderberg, läromästarna. Men mest Dagerman.
Ständigt denna Dagerman.
Nu läser han ur vinnarboken Ett Annat liv om sitt första offentliga elddop. "En uppläsningsafton med rödvin".
Göran Tunström är också där, han ska snart ge ut Maskrosbollen. Publiken är kvinnlig. Vacker.
Dessutom talar Tunström värmländska, inte västerbottniska. Han, den andre, har allt och han läser fenomenalt.
Alla studentskor lyssnar som förtrollade, noterar PO uppgivet. "De behåller alla kläderna på. Men mentalt är de på väg", skriver han.
"En erotisk tjocka tätnar kring Tunström", läser PO.
Hur det gick? Bra förstås.

Nu berättar något han aldrig berättat.
Det var på vintern, han var inbjuden till Oslo, han skulle läsa på Munchmuseet. Arthur Lundkvist var också där.
PO hade magblödningar, han störtblödde, skulle ändå läsa ur sin outgivna, ur korrekturet, han var "skitnervös".
Ah, värre kan det väl inte bli, men han gjorde det, satte sig sedan på tåget och blev så fort han kom fram opererad för magsår.
– Efter det har jag aldrig varit nervös.

Nu talar de om den nya, Ett annat liv, biografin, om författarlivet och missbruket.
Var du skraj när den kom ut, frågar Svante.
- Nej, jag tänkte: nu är det lika bra att berätta allt. Jag hade bestämt att aldrig skriva om det. Sedan skrev jag i alla fall den här boken på över 500 sidor på nio månader och hade en underbar tid. Nu har jag gjort det. Berättat allt, en annan sak är att media koncentrerar sig mest på den sista femtedelen om alkoholen. Det är inte kul, men jag visste det, det är så det är. Det får man ta.
Nu är det -68, PO är ung, stark, snygg, 38 år och har givit ut Legionärerna. Alla tror att han har allt under kontroll. Men själv är han tom, målar Svante upp.
– Jag har alltid varit tom som en påse, tompåse (alla skrattar), efter varje bok, säger PO. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om nu efter den här heller.