19.32 Malte Persson

"Det var hon som lärde mig läsa", säger Svante när Eva lämnar scenen. "Men det är en annan historia."
Kommer Malte Persson från Göteborg det är frågan. Svante frågar, han vill inte svara.
Malte Persson verkar obekväm. Han ska prata om boken om Edelcrantz.
Är huvudpersonen misslyckad eller lyckad? frågar Svante.
– Ju mer han lyckas desto mindre populär blir han, åstadkommer mycket men ändå bortglömd, säger Malte.
Malte tittar ner. Svarar långsamt. Mycket paus och långa inandningar.
– Edelcrantz är varken sympatisk eller karismatisk, säger Malte.
Var stötte du på honom först?
– På en internetsida om gamla tekniska apparater.
Där fanns Edelcrantz som uppfinnare.
Men vad var det som var så fascinerande? Det han uppfunnit var ett kommunikationssystem av stolpar i vilken små gubbar fällde ner och fällde upp luckor och därmed skickade meddelanden. En mekanisktelefon, telegraf, ett tidigt internet.
Edelcrantz levde vid sidan av Kellgren.
Det var inte lätt.
Svante är påläst. Han kan sina författares böcker.
Samtalet flyter lite långsamt.
Svante frågar, lockar.
Malte svarar, men något fattas mellan dem.
Du verkar vara överförtjust i 1700-talet säger Svante.
– jaaaaaaa, 1700-talet.......är väl ändå.....det bästa århundradet. I alla fall om man inte måste......leva där. Om man inte var tvungen att leva där. Men på avstånd är det, det bästa året.
Nu ska Malte läsa. Stockholm 1792.
Bara dialog.
Vem pratar?
Inte ens Malte vet.
Han läser:
"Känner bror någon här?"
(...)
"Det är min första, men jag hoppas inte den sista."
Malte trivs.
"Har han snille så är det för försnillning."
Han förflyttar sig och oss till 1700-talet.
Jag har inte läst boken, så nu är jag med.
Och publiken. De skrattar och så de där suckarna som finns i den litterära publiken.
"Kyckling. Tingest. Mupp."
Undrar om Maltes läsande kommer att påverka mitt läsande. Hans bok ligger hemma på sängbordet. Om jag ska vara ärlig på makens sängbord. Eva Adolfsson på mitt, Edelcrantz hos maken. Så traditionellt.
Man undrar om Maltes läsande kommer att få mig att skratta. Månne jag hör honom hela boken igenom.
Nu vrålskrattar publiken. Kiknar faktiskt.
Och Malte är full av energi.
Nu är vi framme vid mordet. Det är där på Gustav den III:s opera vi befunnit oss. Under själva maskeraden.
"Lever kungen?"
"Leve kungen?"
Malte reser sig och går.