Försöker inte lyssna

Eva Adolfsson läser och jag försöker att inte lyssna. Jag har läst hennes bok. Jag tyckte mycket om den. Berättelsen berörde mig inte så mycket, men språket, jag smuttade på det, läste långsamt, log åt ord och ordvändningar. Och nu läser Eva inte alls som mitt läsande har läst henne. Hennes sätt att betona tar inte fram de ord som jag njutit så av. De försvinner. Och jag tänker. Vad intressant. Vilken betoning är den riktiga. Finns den riktiga. Har jag läst en annan text än den hon skrivit. Lät texten så här inne i hennes huvud när hon skrev.
Tänk Göran Sonnevi när han läser sina texter, Göööööörrrrraaaaaan SSSSooooonnnnnneviiiii.
Så annorlunda det är att läsa honom och att höra.
Fast jag gillar inte ljudböcker heller. Och inte radiouppläsningar. Det är när jag läser själv som texten stiger fram för mig.
/Ann