fredag 30 januari 2009

13.44 Frimansson om mormor


– Det här året blir ett väldigt aktivt år för mig, eller så var det förra året som var aktivt, och nu kan jag skörda.
I april kommer Min mormors berättelse ut på Forum där jag och andra kvinnliga författare – Stenberg, Mazetti, Pleijel m fl – om vi ville skriva om vår mormor, berättar Inger Frimansson just nu.
Inger började då läsa de 100 brev som hon hade fått av sin mamma och på så sätt lärde hon känna sin mormor på ett sätt som hon inte gjorde medan hon levde.
Nu byter hon ämne.
Nu talar hon om sin ungdomsroman som kommer senare i år. Det började att hon flytta, bort från stan, till ett hus i Södertälje i Bergvik där kanalen mynnar ut i Mälaren. Det är otroligt vackert, många djur, till och med björnspår – och just de inleder ungdomsboken De starkare.
– Jag får en väldig inspiration där jag bor, det är nog den vackraste platsen på jorden. Märker ni att jag är ambassadör för Södertälje.
Men där det är som vackrast kan det också vara som farligast.
– Jag har hittat på två barn, från ett påhittat land, i en påhittad stad. Men det är faktiskt Södertälje.
Nu tar jag en bild. Nu säger Inger:
– Men ta då inte bilden nerifrån, du vet hur det blir med dubbelhakorna då!
Sedan...
....berättar hon om Råttorna, "den otäckaste bok jag faktiskt skrivit".
Det handlar om bokbranschen och om en kvinna som bor i en stuga ("väldigt när där jag bor faktiskt!). Och en dag hittar hon små skära pipande råttor i sin stuga. De manliga råttorna tar hon bort, kvinnoråttorna får vara kvar.
Och skriver man som författare om råttor så måste man lära sig. Inger brukar ta reda på ordentligt, hon praktiserar, som brandman, florist, bibliotekarie. Och den här gången fick Inger träffa den kvinna som tränar råttorna på Tom Tits experiment.
– Nu får jag verkligen stålsätta mig för att inte tycka att de är äckliga.
Och det gjorde hon, och boken kommer snart.
Ett annat problem som Inger har är barnbarnen. Hon har redan skrivit några barnböcker om en av barnbarnen Sofie, och nu har de andra blivit så stora att de också kräver att sina egna böcker. Hur hon ska lösa det vet hon inte.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

© Copyright Tidningen Vi 2008