fredag 30 januari 2009

Henry Bronett

Poet? Jag trodde han var cirkuskille.
Han har gjort cirkusopera i Karlstad berättar han.
Nej usch...det här klingar falskt...hans röst "spelar" trovärdig.
Jag gillade dikten bättre som jag hörde nyss, som var skriven av en autistisk sjuåring. ( Hoppas Ann fick den på band)
Nu säger han med sin spelade poetstämma; "Vackraste ordet i svenska vokabulären är JA.När jag arbetar med traditionellt ledarskap...bla bla..."
Allvarligt talat den här killen låter som en ledarskapskonsult.
"Säga ja är svårt..särskilt när vi blir äldre"...NEJ! nästa talare tack!

De andra författarna sitter på stolarna bakom och ler artigt.
Den här mannen vill ge oss en god människa- dvs honom själv, jag litar inte på tonfallet alls, floskler!

Lektion 1 i poetskolan.
Börja inte en dikt med:
"Hur slår ett brustet hjärta?"

Hjälp nu ska han tvinga alla att sitta och blunda och lyssna på hans röst som han är SÅ nöjd med..det är någon skum övning där man ska föreställa sig ett rum och se ett barn i en spegel..nej, det här känns inte bra...Blunda inte!

Av Jenny Morelli


Andra bloggar om , ,

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Hahaha! Fan vad bra!

3 februari 2009 kl. 22:23  
Anonymous Anonym sa...

Ja, alltså, det var jag..spejsan...som vanligt.

3 februari 2009 kl. 22:26  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

© Copyright Tidningen Vi 2008