14.08 Nu kommer Eva...

...Adolfsson.
– Det här är en väldigt speciell dag. Utgivningsdagen för min senaste bok, En liten historia. Även om jag är etablerad så är det den ruskiga eller underbara dagen står om en i alla tidningar så att man nästa dag och tittar i tidningarna säger: Men varför står det inget om mig.
Men det är i morgon. Jag hade bestämt mig för att inte titta på tidningen halv fyra när jag behövde kissa, och jag klarade det, men halv åtta kunde jag inte låta bli att titta i Dagens Nyheter och då blev jag glad. Sen har jag tittat på nätet och det har gått fantastiskt bra. Bingo! Bingo! Bingo!
Det är en lycklig författare som berättar att hennes pappa var författare, kommunist. Litteartur var fiktigt, i synnerhet arbetarlitteraturen. Mamma, hemmafrun, var också väldligt intresserad. Och det där kan skapa skräck hos en som själv vill skriva. En man skriver och en mamma diskar. Sådant gör en orolig i sitt inre.
– Det där har varit en viktig konflikt i mig själv, att kvinnor också kan skriva. Jag kände till det, men blev inte så välunderrättad om det när jag läste litteraturvetenskap på universitetet. Så för mig blev det viktigt att läsa andra kvinnliga författare.
Och nu berättar hon om böcker hon skrivit. Om hur läsandet av Hamsun och att vara gravid i Sundbyberg blev romanen Förvandling.
– Sen föll det över mig att jag skulle skriva en kärleksberättelse och fånga någonting... något precis.. det där kärleken... den som bara är. De gifter sig inte, en bredvidhistoria, en otrohetshistoria, och det handlar om just det där mötet. Att tillåta mig att inte skriva om samhälle, politik, problem...
Det är en feministisk bok säger hon.
– Hon, likdom jag, har märkt att det är lite problem med männen, även med de mest jämställda, de är ändå inte det. Det skapar problem – i kärleken.
– Jag har fått ett par kommentarer från vänner: Kvadå kvinnosak, hon är faktikst bara kär i en man. Vad är det? Men då säger jag. Genom världshistorien har det skrivits historia efter historia om män som är kära i kvinnor, vem beskyller dem för att inte tänka på samhället. Så då kan väl jag också.
Och nu går hon över till att lycksaliggöra sig sjäv över hur unik recensenterna tycker att hon är. Inte självgott, nejdå, bara lycklig, lycklig, lycklig över att Den lilla historien har blivit mottagen av andra.
– Jag är jätteglad idag.
Dags för kaffe, och Eva kommer fram och ber om en dediciering: Till Eva Från Eva.
– Är det inte underbart med en lycklig författare.
Nu går Eva Adolfsson hem för att fira, "champagnen står i kylskåpet".

Läs även andra bloggar om Eva Adolfsson